Satte mig igår ned för att börja samla och sammanställa intrycken av mLearningprojektet på Strömbacka så här långt (se föregående inlägg http://emailgenerationen.blogspot.se/2012/04/projektuppfoljning-och-inledande.html). Det börjar bli ett tag sedan jag var ute i reguljär undervisning, så det är enormt roligt att få tillfälle att vara "ensam" med en klass och föra dialog med eleverna.
När vi samtalade kring deras inledande reflektioner (se http://emailgenerationen.blogspot.se/search/label/elevreflektion) framkom, i mitt tycke, några rätt så intressanta perspektiv.
Från konsument till producent?
Flera av esteteleverna gav bilden en teknikanvändning som stärker dem i rollen av flyhänt informationssökande och informationshanterande användare, dvs snarare som konsumenter än producenter.
De ser stora värden i att ha Internet i handen, att inte behöva gå en upplevd omväg över dator för att använda wikipedia och översättningsappar eller se ett lärarinlägg i en gemensam Facebookgrupp osv. Däremot tycks eleverna ha svårt att, i användningen av smartphones, se sig som en del i ett paradigmskifte i synen på kunskap och lärande som förhandling och aktivitet.
Beror den något underbetonade aktivitets- och medskapandedimensionen på de smarta mobilernas relativt små skärmar? Kan så vara, inte minst om man ska lyssna på en av grabbarna på fordonsprogrammet (eller tjuvlyssna, vilket jag gjorde då denne intervjuades av lokalpressen i förrgår). Han påtalade att den produktiva användningen hade varit större om projektet hade utgått från surfplattor istället. Eller är det så att vare sig lärare eller elever, hittills i projektet, inte riktigt förmått sig nyttja mobilerna som produktivitets- och aktivitetsstärkande resurser?
Det kan delvis förhålla sig så, men jag tror samtidigt att vi inte riktigt ser produktionen och skapandet som faktiskt sker: Elever som muntligt gör sina ämnesuppgifter och läxor via mobilens diktafon och mejlar dessa till berörd lärare eller använder mobilens kamera för att dokumentera praktiska moment (som koreografi, etc). Elevaktivitet eller skapande behöver inte vara liktydig med användandet av ett tangentbord och dokumenttext, även om skriven text faktiskt produceras inom detta mobilprojektet - inte minst i form av SMS.
Elevansvar, elevdelaktighet och pedagogiskt ledarskap
En annan intressant infallsvinkel var de många elevröster som höjdes ifråga om de alltför höga förhoppningar som fästes på dem från lärarhåll (och egentligen även från projektledaren) ifråga om att finna vägar och föreslå sätt att nyttja tekniken i undervisningen. Eleverna ryggade för detta ansvar och ville återföra det på lärarna, som de i viss mån upplevde gled undan sitt ansvar.
Här framträdde en, som jag ser det, intressant syn på tekniken som tar annorlunda form (eller ges en helt annan mening) beroende på om den betraktas/används hemma och på fritiden eller i skolan. Medan eleverna gav uttryck för en hemmastaddhet i tekniken då den används på fritiden kände de sig aningen främmande för (samma) teknik, dvs mobilen, i skolundervisningen.
Detta kan delvis bero på att såväl elever som lärare, olyckligtvis, frammanar bilden av ännu ej upptäckta "killer-appar" för specifik användning i specifika ämnen - men också på att skolan som institution och arena av maktintressen och meningsförhandling gör något med oss och tekniken. Men vad gör den? Och gör tekniken och dess användning, i detta fall mobilen, något med deltagarna och skolverksamheten?
Detta tål att tittas närmare på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar